Åhh kan man vara mer trött, illmående, yr...etc?! Känner mej helt konstig, även övergiven gott folk. Så fort nåt annat eller någon annan dyker upp så finns inte jag, men har väl alltid varit så. Anyways, satt och tänkte lite (nu tänkter ni säkert "nej, vad är det nu?") men har kommit på att jag trodde att jag hade förändrats på den senaste tiden men om man tänker efter så har jag alltid varit samma gamla jag. Alltså, jag har väldigt lätt för att förlåta, så länge det är någon som jag bryr mej om, det är väl helt ok men kan bli riktigt jobbigt till slut för det finns saker som man inte ska förlåta folk för, som man inte ska utsätta sej själv för och man tror gång på gång att man lärt sej detta men så kommer den där smällen i ansiktet igen (för det är ju så det känns egentligen). Ord sårar faktiskt otroligt mycket mer än ett slag, iaf mej. Men jag kommer nog alltid hålla på som jag gör, oavsett vem eller vad det handlar om. In real life kanske jag håller på att bryta ihop inuti men det är inget som jag kommer att visa för någon för jag är ju ALLTID glad och mår helt prima, eller?

Min pappa har faktiskt sagt till mej att jag måste öppna mej mer och lära mej att prata om sånt som sårar mej och som jag mår dåligt utav annars kommer jag till slut bryta ihop, därav detta inlägg hehe, skriver av mej istället för att prata. Men han har även sagt att jag inte ska ta åt mej av allt folk säger och gör, och det gör jag definitivt inte, så länge det inte kommer från någon jag bryr mej om.