Ni vet när man kämpar så hårt för att få någon, för att få något som man inte kan släppa tanken på. Något som känns så rätt men som med tiden visar sej vara helt fel. Inte alls det man förväntade sej. Inte alls den man förväntade sej. Till slut sitter man här med ett krossat hjärta, gång på gång och ändå så hoppas man och tror att man kan förändra någon. Man kan aldrig förändra någon om inte personen själv vill förändras. 

Någonstans på vägen så förlorade jag mej själv. Känner inte igen mej själv längre för det här är inte jag och det här har aldrig varit jag. Var väl mitt sätt att försöka hålla fast vid något som aldrig har varit mitt. Det fungerar inte när den som jag prioriterar inte prioriterar mej tillbaka. När jag går emot allt jag tror på för att försöka få någon att stanna kvar. När jag ger men får aldrig någonting tillbaka. Till slut har man ingen kraft kvar.





Vart tog du vägen? Vart tog jag vägen själv? Vi lova ju att alltid älska.