ÄNTLIGEN sover C. Trodde aldrig den här tiden skulle komma men jag har fått världens trotsigaste unge på halsen. 1-årstrots? Trodde jag hade sluppit det men nej, nu kom det. Dagarna känns hur långa som helst så det sista man vill är sitta hemma och göra nada. Som tur var så fick jag sällskap av L och A förut och nu väntar vi på M och F för att ta en trip till stan för fika med farmor och sedan lekparken. Tror C kommer tycka det är betydligt roligare nu när han kan gå så bra. Aja, tur att han är världens sötaste och vackraste bebis annars had jag bytt bort honom, or not. SKÄMT !