photogenic.  kan man vara finare? du är min bästa kompis. samtidigt som jag älskar dej över allt annat i världen så är du också den som vet vilka knappar du ska trycka på för att jag ska bli ursinnig. men det kompenserar du för varje morgon när du viskar i mitt öra "det är dags att vakna" på det där sättet som bara du kan. när du säger "vad gosig du är" när vi ligger och kramas på morgonen. "jag älskar dej ända bort till Pluto". då gör det inget att du är en riktig busunge ibland (läs ofta) som får mej att vilja rycka av mej håret. den bästa stunden någonsin (förutom när du föddes självklart) var utvecklingssamtalet på dagis. jag var livrädd och trodde du var en riktig busunge där men fick istället höra hur empatisk du är och hur du tröstar de andra barnen när de gråter och säger att det inte är någon fara.  hur du hämtar alla för att vara med och leka för att du inte tycker om när någon är utanför. hur fröknarna glömmer bort att du bara är två (nästan tre) år gammal och tar dej för mycket äldre än vad du är. hur du sitter och skämtar med fröknarna och har redan förstått det här med ironi fast det inte ska komma förrän vid 11-12 årsåldern (skumt). hur du sitter och återberättar allt du har varit med om för dom. jag förstår inte hur du kan komma ihåg när vi cyklade över vägen från dagis förra sommaren och du tappade nappen och strax därefter körde en bil över den. det är sånt här jag tänker på när du vägrar sova. när du inte vill äta maten jag lagat. när du vägrar plocka undan dina leksaker. när du har en riktigt dålig dag och bara gnäller. jag älskar dej jätte jätte jätte stort, mest i hela världen <3