nu måste jag ta tag i det här. de där kilona som inte riktigt vill lämna mej efter C, plus lite till. känslan utav att alltid komma sist hos den som man borde komma först hos. att jag ger 110% i ett förhållande medans den andra parten bara tar mer och mer. hur är vissa människor funtade egentligen? att ljuga om och om igen och sedan försöka skylla sitt beteende på någon annan som inte har något med saken att göra? det är inte ok att förstöra andras liv hur som helst. men är man egoist så tänker man väl inte så långt. och alla dessa ursäkter. känns som att man spyr av att höra en enda till!



pics weheartit